Kolonilotten

För ett år sedan ringde jag Tant H och frågade om vi inte skulle ställa oss i kö för en kolonilott. Vi båda hade odlat maniskt på våra respektive balkonger, och en kolonilott kändes lite som nästa steg. Tant H blev eld och lågor över denna idé. Redan i juli förra året fick vi vår lott i Orhem, i Skarpnäck. Vi kör på principen "learning by doing" och har inte så höga krav på resultatet så här i början. Första gången vi kom ut till lotten möttes vi av detta:
Vi triggades av idén av att få rensa och bygga upp från grunden. Idag ser lotten ut så här:
Det växer godsaker som snart är redo att plockas:
Vi tampas med ogräs (mestadels av tiden):
...och råkar ut för skadedjur.
Att åka till lotten och påta blev snabbt ett nästan fysiskt behov. Att komma ut dit till tystnaden och lugnet ger samma känsla som att komma ut på landet. Jag och tant H hinner prata, reflektera och fundera över allt möjligt medan vi påtar i jorden, och när vi åker därifrån så är det med tillfredsställelsen av att se ett direkt resultat av arbetet vi lagt ner.