Det har gått ett år sedan jag och Tant H skaffade kolonilotten. Första året bestämde vi från början att vi inte skulle ha så höga krav, utan pröva oss fram och experimentera. Med sorg ser vi att så mycket av grödorna vi odlat blivit förstörda av mördarsniglar och skadeinsekter, rådjur har mumsat i sig av våra godsaker. Vi skördar det som går, och tänker att det är gott nog för en liten skördefest framöver. Nu är det dags att förbereda lotten för vintervilan, drömma om nästa år med nya odlartag.
Trots att jag försummat lotten sista tiden så är jag glad att den finns i mitt liv. Att komma ut dit ger mig samma känsla som att komma ut på landet en stund, en flykt från tempot i vardagen, frisk luft, det terapeutiska i att skapa och att vara i direktkontakt med jord och natur. Något annan jag upplevt under året är att vänskapen med Tant H blivit djupare sedan vi skaffade lotten. Vi går och påtar i var sitt hörn på lotten, ibland i tystnad, ibland samtalande om livet. Det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar