Höstsol som värmer

Höstsol som värmer. Nyponte och hembakta bullar. Prat om livets trevligheter.

Det slog mig just att det är första gången som vi åker ut och bara njuter av vår lott, utan att arbeta med något.

...och så var vi kanske inte redo att ta vinteravsked av käraste lotten än.

Hösten!

Hösten är defenetivt här!

Alla dessa fina färger, jag älskar att gå ut på promenader med kameran i högsta hugg, i de beklädda händer med sina nya stickade alt. virkade handledsvärmare, och dokumentera hösten alla vackra färger.

Gärna lite sol och blå himmel så är dagen räddad. Kolla bara vilka fina färger det finns i naturen!

Projekt Lummig lott fortskrider

Vårt första år med lotten har varit experimentellt. Nu är det dags för nästa steg. Söndagen inleddes med en tur till Plantagen, både tant H och jag hade tagit med oss varsin trädgårdsbok, för nu vill vi vara genomtänkta. Till bådas vår glädje verkar det som att vinbär och krusbär skulle kunna komma att trivas på vårt lott. Så i våra korgar plockade vi 2 buskar av vardera slag: röda- och vita vinbär samt krusbär.
Tant H i ett försök att luckra upp jorden.
Bärbuskarnas inträdande på lotten.
Röda och vita vinbär.
Tant H och Tant C efter 2 timmars lottande i höstsol. Tant H hade med sig fika: te och kaka.

Skördefest

Trots den ringa skörden räckte det till en liten skördefest, där vi blandade våra respektive vänner. En mycket trevlig kväll som förhoppningsvis var starten på en tradition. Den enorma pumpan fick bli pumpasoppa med färsk timjan. Tant H och jag hade bakat två olika sorters bröd till det. Till efterrätt en enkel äppelsmulpaj med vaniljsås. Som snacks skar vi upp gurkor och morötter från kolonilotten, och serverade med dip. (Recept kommer snart)

Nostalgi och njutning på lotten

Det är sorgligt och härligt att vistas ute på lotten nu. Allt börjar vissna, vi har skördat det mesta som går att skörda. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för när jag är där ute nu. Lite planlöst rensar jag ett och annat ogräs. Så jag bestämmer mig för att sitta där en stund med min termos kaffe och bara vara. Luften är klar och frisk och ännu finns det lite vackra färger att titta på.

Projekt: Lummig lott

Jag åkte ut till lotten tidigt idag. Luften var så där friskt som den bara kan vara i början på hösten, och solen tittade fram. Ute på området var det folktomt, sånär som för mig och lottgrannen, Tant I. Tant I är något av en veteran vad gäller odling, och vi alla avundas hennes lummiga lott. Som en glad liten överraskning fick vi ta en mängd törnrosbuskar från henne, och mynta i massor. När jag planterade rosenbuskarna på vår lott insåg jag att jag drabbas av exakt samma känsla av tillfredsställelse när jag påtar/"städar"/skapar på lotten, som när jag inreder hemma. Mitt hem är mitt innerum, lotten mitt uterum.

Skördetider och ettårsjubileum

Det har gått ett år sedan jag och Tant H skaffade kolonilotten. Första året bestämde vi från början att vi inte skulle ha så höga krav, utan pröva oss fram och experimentera. Med sorg ser vi att så mycket av grödorna vi odlat blivit förstörda av mördarsniglar och skadeinsekter, rådjur har mumsat i sig av våra godsaker. Vi skördar det som går, och tänker att det är gott nog för en liten skördefest framöver. Nu är det dags att förbereda lotten för vintervilan, drömma om nästa år med nya odlartag.

Trots att jag försummat lotten sista tiden så är jag glad att den finns i mitt liv. Att komma ut dit ger mig samma känsla som att komma ut på landet en stund, en flykt från tempot i vardagen, frisk luft, det terapeutiska i att skapa och att vara i direktkontakt med jord och natur. Något annan jag upplevt under året är att vänskapen med Tant H blivit djupare sedan vi skaffade lotten. Vi går och påtar i var sitt hörn på lotten, ibland i tystnad, ibland samtalande om livet. Det är fint.